S:t Johannis socken i Lösings härad består af tvenne genom Styrestads socken skilda delar, af hvilka den större gränsar i norr till Norrköpings städs egor och Rörsviken, i öster till Styrestad, i sydost till Tingstad, i sydvest till Borg och Löt, i vester till d:o och V. Husby. Den mindre, norr om Styrestad belägna delen, utgöres af en halfö emellan Rörsviken och Pampus eller Lindöfjärden. Den förra delen har en längd af 0,8 och en bredd af 0,5 mil; den senare 0,4 mils längd och 0,2 mils bredd, med den utanför belägna Grimön. Arealen är 0,313 qv.-mil, hvaraf 0,012 qv.-mil vatten.
Marken är till större delen slättländig, med undantag af den sydligaste delen, der landet så småningom höjer sig och slutligen upptages af bergaktiga trakter, hörande till Luddens norra sluttning. Rådande jordmånen är lera, ehuru i sydligaste delen sandblandad. — I södra delen af socknen är en del af En- eller Bosjön belägen, hvilken genom Nafvelstadsbäcken faller ut i Rörsviken.
Från Norrköping utgå trenne större landsvägar, hvilka i olika riktning genomstryka socknens södra del. Från den nordligast belägna af dessa utgår en mindre väg, hvilken förenar de båda sockendelarne med hvarandra.
Folkmängden var på 1750-talet 715, 1790: 706, 1810: 772, 1830: 997, 1850: 1,202 och 1873: 1,589, hvaraf 758 manspersoner. — Hemmantalet är 39 133/160 oförmedl. och 36 förmedl. Socknen har 1 fast folkskola och 2 småskolor. I den förra undervisas 90 och i de senare 69 skolbarn, under det 24 erhålla undervisning i hemmet. Af alla dessa äro 81 gossar och 102 flickor.
Gårdar inom socknen äro: Björksäter 1/4, Brånnestad 2, Ekensbergstorp 1/4, Gamla Ö 3/4, Hageby 2, Hårstorp 1/2, Händelö 2, Jonstorp 1, Karfvetorp 3/4, Karstorp 1, Lida 1, Lindö 2, Ljura 4, Melby 2 1/2, Nafvestad 2, Rosendal 1/2, Skralln 1/4, Solberga 1, Skår 1/2, Smedby 3, Wallby 1, Westerbyholm 2, Wrinnevid 2 1/2, Ånestad 3 och Öbonäs 1/4 mantal. — Näringen är åkerbruk, äfvensom något fiske. Här finnes äfven ett tegelbruk och en vattenmjölqvarn.
S:t Johannis socken har för närvarande gemensam pastor med Norrköpings S:t Olai församling, men kommer framdeles att bilda ett eget pastorat af 2:a klassen. I äldre tider hade församlingen äfven egna kyrkoherdar, under det S:t Olai hörde under Askeby kloster, men år 1472 blef Öijar kyrkoherde för båda dessa församlingar, och är det från nämde år de haft samma pastor. Kyrkan, som är belägen i nämnde stad, är af sten från åren 1787—89, men afbrann vid eldsvådan som öfvergick staden 1822, hvarefter hon ånyo uppfördes och invigdes 1827. Byggd i korsform, har hon en längd af 144 och en bredd af 104 fot, korsarmarne inberäknade. Altartaflan, som är målad af Nordgren år 1848, föreställer Kristi döpelse. Den altartafla, som fanns före 1822, var målad af Hörberg öfver samma ämne som den nuvarande, samt var skänkt till kyrkan af brukspatron Kr. Eberstein. Orgelverket om 11 stämmor, med rum lemnadt för 9 stämmors tillbyggnad, hvartill medel samlas, är förfärdigadt af P. Z. Strand. Det gamla orgelverket hade 19 stämmor samt byggdes 1810 af Johan Ewerhardt. Kyrkan har trenne ljuskronor af malm. Å den största af dessa läses: Magnus Hultman och Helena Börgesdotter 1737. Å de mindre: brukspatron Elias Richman och dess fru Elisabeth Green 1751 samt Johan Bäck 1721. Af äldre inventarier förvaras här ett par gamla obrukbara messhakar, en tafla öfver Frälsaren, en femarmad ljusstake och sex mindre ljusstakar, hvilka senare äro stående å altaret. Kyrkan är utan torn. Ar 1817 hängde kyrkans ringklocka i en å kyrkogården belägen trästapel. För närvarande finnas icke några ringklockor.
Den gamla kyrkan beskrifves i medio af 1700-talet sålunda: ”Hennes ganska tjocka gråstensmurar vittna nogsamt om dess gamla ålder, och är intet tvifvelsmål, att hon är en af de äldsta i riket och varit moderkyrka för många andra här i nejden belägna. Från början har hon som de flesta kyrkor varit liten, men är hon åtskilliga gånger tillbyggd. Dess längd innehåller nu 48 aln. och bredd 14 1/2 aln. Först uti det sjuttonde seklet är hon ock blifven tillbyggd på södra och norra sidorna af tegel, så att hon håller i längden kors öfver kyrkan 52 alnar; den södra tillbyggnaden i bredden 17 1/4 aln. och den norra 14 alnar. Södra delen har rikstygmästaren Johan Liljehöök på Händelö bekostat och deruti låtit förfärdiga en stor upphöjd familjegraf åt sig och sina arfvingar, hvilka förenämde salige herre till värdigt äreminne låtit uppsätta på kyrkans södra gafvelmur ett epitafium med följande påskrift:
Sta quisguis et lege, hic tegitur JOHANNES LILJEHÖK, Dn in Fårdala, Hendelö et Tråfva, magnus origine, sed et factis; nec enim aliena magis quam propria virtute clarus audire voluit. Is, jactis feliciter in Academia patriastudiorum fundamentis, Cum, sub auspiciis gloriosissimi illius Regis GUSTAVI ADOLPHI, Martis palestram ingressus esset, et in ea per singula fere militaria munia cum laude decurrendo, tandem ad supremam rei Tormentariæ præfecturam asscendisset, tumque viam ad altiora virtus parasset metam posuit fatalis illa ad Lipsiam 23 octob. MDCXLII, comissa pugna, qua fortissime dimicando, postquam haud parvam victoriæ partem ad sui nominis gloriam adjecisset, mortæ heu! præmatura nimis, vix enim 44 annum excesserat, occubuit, fato nescio num magis infelici anglorioso; vicit moriendo, etc.
Den norra korskyrkan har ståthållaren öfver Finland, öfversten Arvid Eriksson Stålarm till Lindö låtit bygga tillika med den Oxenstjernska familjegrafven, som är här. I koret på norra sidan är ock en graf, som lydt till Westerbyholm. Den var till år 1736 upphöjd, men nämde år jemnades grafven med golfvet. Deröfver var förut en förbränd marmorsten, på hvilken stått att läsa: Här under ligger begrafven den ädla och välborna Fru, F. ANNA, Herr Ture Bengtssons dotter till Benhammar — — — som afsomnade i Herranom Jesu Kristo på Westerbyholm d. 30 febr. 1573. På en annan sten framme i koret, som varit lagd öfver det olyckliga riksrådet Sten Banérs graf, hvaruti han, efter undergånget dödsstraff i Linköping den 20 mars 1600 blifvit lagd, har äfven funnits en inskrift. — Kyrkans ansenliga sakristia uppmurades år 1746, då den förra, som var byggd år 1641 nedrefs. Altartaflan, förfärdigad af bildhuggaren Nils Österbom, är förärad till kyrkan år 1736 af tapetmakaren Anders Utterbom. På densamma framställes Kristus å korset omgifven af bilder af Johannes och Maria samt nedanför i målning Nattvardens instiftelse. Predikstolen, förfärdigad af samma bildhuggare, invigdes 1747. Orgelverket är ganska litet och odugligt. Kyrkan är utan torn, och hänga klockorna med slaguret i trästapel. — — — Åtskilliga gånger har denna kyrka undergått olyckliga öden. År 1567 lades hon af danskarne tillika med staden i aska, hvarefter k. Johan III år 1586 förordnade om arbetslöns betingande med en tornbyggare, men någon tornbyggnad synes dock icke kommit till verkställighet, emedan icke några tecken synes efter något torn. År 1655 hade kyrkan åter den olyckan att med staden genom vådeld undergå brand, och år 1719 blef hon af ryssarne alldeles afbränd. Emedan hvalfven dock uthöllo eldens hetta utan att skadas, så blef kyrkan snart bragt i det stånd, att gudstjenst deruti kunde hållas såväl af sockenboarne som af stadens innevånare, till dess stadskyrkan kom under tak.”
Till år 1653 sträckte sig kyrkogården längre ut både i norr och söder men blef nämde år på drottning Kristinas befallning förminskad, och hafva de gårdar, som stå på den utlagda delen af kyrkogården, derefter betalat tomtören till kyrkan. Från år 1813 är begrafningsplatsen utanför södra tullen.
Generalvisitation försiggick senast åren 1853 och 1875. Kyrko- och skolkassan hade år 1874 en skuld af tillsammans omkring 7000 kronor.
Postadress: Norrköping.
Anton Ridderstad, Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland. Förra delen. A-L, Norrköping 1875-1877
