Skvallertorget år 1928. Huset som skymtar allra längst till vänster, och som då hyste en järnaffär, revs för några år sedan till förmån för byggnaden med ICA Strömmen. Hörnhuset med frisersalongen och Petterson & Jonsons (”Korv-Pelle”) finns kvar, renoverat och snyggt – och med helt andra affärer nuförtiden. I knutpunkten mellan Bredgatan och Västgötegatan hade kooperationen sin butik, dess andra i Norrköping. I bakgrunden nerför Bredgatan ser vi det ståtliga gamla fabrikshuset där Westerholms Tricotfabrik länge höll till, även den byggnaden numera renoverad. Allra längst till höger en liten skymt av våra dagars hemvärnsgård. Fotografiet tillhör Stadsarkivet.
Liksom i Återblicken den 10 juli ska vi ägna även denna lördag åt gamla Skvallertorget, men denna gång dess andra sida. Där, faktiskt, det mesta i den övre vyn bevarats in i våra dagar – men där likväl utblicken blivit så helt annorlunda. Till att börja med så är ju gatstenen borta, och spåren har rivits upp. Ingen spårvagn rullar längre över Skvallertorget. Och då, år 1928, sågs endast en ensam bil i Bredgatans backe. Hur det ser ut i dag vet vi alla, med dessa evinnerliga stockningar bakom trafiksignalerna. Men kvar finns f d Westerholms Tricotfabrik, renoverad och ståtlig, borta i Bredgatans korsning med Tunnbindaregatan. Och kvar finns också byggnaden till vänster, den med frisersalongen.
När fotografiet togs inhystes i detta hus fortfarande Petterson & Jonsons köttaffär, ”Korv-Pelle” kallad efter direktören Karl Pettersson. Till butiken hörde också ett eget slakteri, beläget på gården ner mot Tunnbindaregatan. Firman hade flyttat in när huset var nybyggt, mot slutet av 1880-talet. Minnet av denna butik lever kvar än i våra dagar. Fortfarande finns det gott om folk som själva kan erinra sig, hur ”Korv-Pelles” slakteri länsades av folkmassorna i samband med det s k brödupproret i maj 1917. Om detta har vi skrivit utförligt i en gammal Återblicken, den 17 september 1983! Här ska vi endast i all korthet erinra om den nödtid som då rådde. På morgonen denna dag, den 4 maj 1917, hade 1 800 kvinnor tågat från Getängen till rådhuset där borgmästare Björkman förgäves försökte lugna demonstranterna. Rykten spreds i staden. Mitt på dagen samlades omkring 400 personer på Skvallertorget, främst då unga textilarbeterskor på lunchrast. Snart satte sig massan i rörelse, och delar av den stormade in hos ”Korv-Pelle”. Butiken överlevde våldgästningen men slog igen mot 20-talets slut. Vid tidpunkten för fotografiet fanns den dock ännu kvar.
Som många vidare minns och som också framgår av den övre bilden inrymde byggnaden till höger Konsumbutiken Hoppet. Huset är borta sedan ett par årtionden, något som i hög grad förändrat utblicken över det gamla torget. Detta var Norrköpings andra Konsumbutik, i bruk åren 1905–1932. Även Konsumepoken har vi skildrat i en tidigare Återblicken, den 14 maj 1988, och vi ska här därför inte orda mer om den. Längre fram i tiden återfanns i detta gamla trähus med dess paraplyliknande tak Nigas tvätteri, och mot slutet en elaffär. Under andra hälften av 60-talet stod det tomt och revs sedan 1971. Någon efterföljare har byggnanden ännu inte fått. I dag växer syrener bakom planket där på platsen. Under åren närmast före kooperationens tillträde tog sig huset ut som på den nedre bilden. Pettersson & Filipssons handelsfirma, om vilken vi ingenting närmare vet, höll då till där i omkring två års tid – har vi kunnat utläsa ur gamla adresskalendrar.
Den här byggnadens historia är dock betydligt äldre än så. Den togs i bruk som apotek, stadens andra, redan på 1750-talet. Apotekaren hette Hieronymus Hoffler, son till en rådman i Nyköping. Hoffler hade dessförinnan tjänstgjort några år på apotek i Moskva. Överhuvud taget är detta gamla bebyggelsekvarter. Längs Västgötegatan gick den gamla rikslandsvägen fram, över passagen vid Gamlebro. I kvarteret t v återfanns under medeltiden ett hospitalskapell – S:t Gertruds kapell – varifrån det kvarteret också fått sitt namn, Kapellhorvan. Alltnog, apotekaren Hoffler var en driftig man. Omkring 1760 lät han bygga stenhuset som skymtar strax bakom Konsum/apotekshuset nerför Västgötegatan och som bevarats fram till dags dato. Där inrymdes apotekets skafferi och laboratorium. Den lilla byggnaden har emellanåt kallats för ”Sista supen”. Den bakomliggande historien är god, även om det egentligen inte finns några som helst belägg för att dödsdömda där skulle ha fått sig en sista styrketår på vägen till galgbacken. Det var också Hoffler som anlade den stora trädgård som genom 1700- och 1800-talen fyllde delar av kvarteret, med många fruktträd och ett väldigt kastanjeträd invid entrén till tomten. Anläggningen var i staden allmänt känd som Apotekareträdgården. Den strök med på 1880-talet, i samband med nybebyggelse.
Det gamla apotekskvarteret har fått namn efter sin form, vilket lät lite lustigt i gamla tider – kvadraten Trehörningen, nämligen. (Och på annan plats i staden återfanns kvadraten Triangeln.) Apoteket, med namnet Göta Lejon, genomlevde en intensiv tid året 1834, då den asiatiska koleran härjade svårt i staden. Båda apoteken – det andra var Kronan på Drottninggatan, i kvarteret mitt emot Stadstornet – hölls då öppna dygnet runt. Vid den här tiden hette apotekaren vid Skvallertorget Sven Möller. Även hans efterträdare, Carl Fredrik Asker, fick vara med om en svår epidemi – 1853 års kolera som krävde många dödsoffer, inte minst i de fattiga norra stadsdelarna. Apoteket låg kvar i samma byggnad fram till 1880-talet då det drog vidare till andra sidan Kungsgatan. Sedan dess har det flyttat flera gånger längs denna gata. Men än i våra dagar återfinns som bekant apoteket Östgöta Lejon vid Kungsgatan, även efter senare års totala omstöpning av miljön därstädes. Och med dess snart 250 år på Nordantill är det sannerligen en anmärkningsvärd kontinuitet som detta gamla apotek kan uppvisa!
Närbild på Konsumhuset sådant det tog sig ut strax före kooperationens intåg, ungefärligen år 1904. Pettersson & Filipsson, vilka dessa kompanjoner nu kan ha varit, hade då affär i byggnaden. Huset uppfördes kring 1750 och tjänstgjorde under många år som apotek. Det revs 1971 men har ännu efter över 20 år inte fått någon efterföljare på platsen.
Jan Nordström
(Återblicken, Folkbladet 1993-07-31)
