Risängen var en av stadens jordar, det vill säga åker- och ängsmark som hörde till staden. Risängen nämndes i dokument redan på 1400-talet och låg mellan Ladugårdsgärdet (nuvarande Oxelbergen) och Ljura bäck som utgjorde stadens östra gräns.
Området var ängsmark långt in på 1900-talet men sedan stadens slakthus 1913–1915 byggts vid Lindövägen förbereddes Risängen för industrietableringar genom att man anlade gator och järnvägsspår kring de stora kvarteren Industrien (numera kvarteren Industrien, Bruket och Sågen) och Slakthuset.
När stadsdelen Risängen fick sina gränser fastställda kom den att utsträckas långt bortom Ljura bäck ända till Lindö och Marbystrand, men i den till ytan ovanligt stora stadsdelen bor endast 36 personer eftersom den framför allt omfattar industrifastigheter och obebyggd mark.
