Promenaderna med sina lindalléer, som i hästskoform omsluter större delen av Norrköpings gamla stadskärna, började anläggas på 1850-talet, då Norrköping genom industrialismen upplevde en blomstringstid. Ritningsförslaget gjordes 1855 av trädgårdsarkitekten Knut Forsberg. Förebilden hämtades i Paris, som vid denna tid genomgick en stor ombyggnad under ledning av George Eugéne Haussmann.
Promenaderna består av en allékörbana på vardera sidan kantad av två rader lindar med gångbanor emellan. Mittenpartiet av Norra Promenaden anlades 1858 och därefter skedde utbyggnad av Södra, Östra och Norra Promenaderna i etapper mellan 1869 och 1899. Vid planteringen användes huvudsakligen parklindar, Tilia intermedia och skogslindar, Tilia cordata, med det finns också inslag av bohuslind, Tilia platyphyllos. Vid anläggandet av den 3,5 km långa Norra Promenaden användes 1 216 lindar och till de övriga delarna 800 träd.
Promenaderna i Norrköping har få om ens några motsvarigheter i landet och är dessutom såsom gränsboulevarder ovanliga – det normala efter 1874 års byggnadsstadga är esplanader som skär genom städernas centrum. Alléerna är välbevarade – med undantag för några förändringar orsakade av den kraftigt ökade bilismen under 1900-talet.
(Norra Promenaden 2008. Foto: Sakletare/Wikimedia Commons Public domain)
Vad skulle arkitekten säga om den ”vildvuxna äng” som nu ersatt gräsmattan på Östra Promenaden?
Tjusigt är det inte!
Forsbergs tankar såg ut så här: En lyckad
gräsmatta var den som var grön länge och hade ”yppig växtlighet” enligt Forsberg.
Vid såningen av gräset fick inte ytorna torka ut utan mådde bäst av att skyddas
mot solen. Forsberg gav förslag på samplantering med havre som gror och växer
lite snabbare än flera gräs och som sedan slogs med lie innan det gick i ax. Han
pratade om möjligheten att ha får som betar istället för att bara slå gräsytan men
då krävdes också en viss inhägnad. De hade
ett mer ängslikt utseende. Genom att slå gräset mer sällan skapades längder som
gick att sälja och gräsytan kunde ge tillbaka även ekonomiskt. Gräsmattorna var länge en blandning av gräs och örter. Först på 1920 hade
speciella grässorter för gräsmattor förädlats fram. Innan detta hade gräsmattorna
ett “tufsigare” utseende p.g.a. sin blandning av olika fodergräs. Exempel kunde var
ängssvingel, timotej och rajgräs.