Norra Bryggaregatan, numera Mäster Påvels gränd, i dess sluttning ner mot Västgötegatan. Husen t v var ursprungligen bostadshus men övertogs 1916 av textilfabriken Gamlabro AB. Fotografiet är från sekelskiftet. Båda bilderna på sidan tillhör Frida Moberg-samlingen i byggnadsnämndens arkiv, förvarat i Stadsarkivet.
För en avslutande gång ska vi i dag vända åter till gränderna i det gamla Midtina – stadsdelen som till större delen raserades redan i början av det här seklet.
På den övre bilden ses ett gammalt stråk, som omnämnts i de föregående artiklarna men som vi ännu inte visat någon vy ifrån.
Således Norra Bryggaregatan, den som sedan 1959 levt vidare som Mäster Påvels gränd. På bilden har vi Bredgatan bakom oss, och så även korsningen med Trångsundsgatan. Rakt fram mynnar den sluttande Norra Bryggaregatan ut i Västgötegatans backe, mittemot Gamlabro (Möbelhuset) och Ståhlboms kvarns gamla byggnad.
Till vänster på bilden har vi kvarteret som hette Vårdtornet efter den häromveckan omnämnda tornbyggnad från 1600-talet, som strök med vid 1719 års rysshärjningar.
I boken ”Vårt gamla Norrköping” nämner Arthur Nordén en äldre Norrköpingsbo som berättat om hur det, när han på 1840-talet anlände till staden, ännu fanns kvar rester av detta f d vårdtorn, med stengrund och trappor som gick ned till Trångsundsgatan.
Det avlånga trähuset på bilden, rödmålat i verkligheten, stod kvar ännu mot slutet av 1930-talet, då som en av de ytterligt få resterna från den redan då avlägsna Midtina-tiden. Huset hade tidigare varit bostadshus men användes sedan 1916 av Gamlabro textilfabrik som reparationslokaler.
När man på 1870-talet grävde grund för ett stallbyggnad på huset den här tomten fann man murade gravar, och även åtskilliga gravmonumentet. Uppenbarligen har här funnits en medeltida begravningsplats, rimligen då hörande till det närbelägna kvarter som ännu i våra dagar benämns Kapellhorvan.
På den nedre bilden har vi förflyttat oss till den allra nedersta delen av Trångsundsgatan Vi får här tänka oss Strömmen i dess dåtida breda och mäktiga flöde strax nedanför trähuset och planket på den högra sidan.
Fram i bilden svängde Trångsundsgatan till vänster, upp förbi Frälsningsarméns ångkök, varefter den tycks ha förgrenat sig med utmynningar i såväl Norra Bryggaregatan som Bredgatan.
På skylten till vänster talar texten om Augusta Blomqvists Matvaru- och diverseaffär.
Om denna butik har vi inte lyckats spåra några uppgifter. Men en arbetare P. A. Blomqvist bodde enligt adresskalendrar för åren 1900-03 där på Trångsundsgatan 13 under den tiden. Det måste vara en rimlig gissning att det var hans hustru, som stod för den lilla affären.
I äldre tider hade det funnits många små klädesverkstäder längs den här delen av Trångsundsgatan. Åren 1860-75 inrymdes t ex den Lindwallska klädesfabriken inne på butikshusets gård, av för oss okänd anledning kallad Alvitziagården.
Lindwall ägde och bebodde även själv det gamla s k ”Huset i Dalen”, kvar än i dag i korsningen mellan S:t Persgatan och Dalsgatan. Sonen i huset, Wilhelm Lindwall, skulle komma att bli en framgångsrik Norrköpingsläkare, tacksamt ihågkommen av bland andra Moa Martinson (Återblicken 28/5-88).
I en gammal ÖF-artikel av signaturen Göj, åberopad även i en föregående artikel, berättas om nykterhetslogen Friska Viljor som i vårt sekels början hade samlingslokal inne på Alvitzagården*. (Ett fotografi på skaran var införd i Återblicken 2/2-85).
De förhoppningsfulla ungdomarna i logen hade själva rustat upp den slitna lokalen, tapetserat och även byggt en liten teaterscen. Trevligt blev det också – så länge det varade.
Enligt Göj så tog nämligen baler, teaterföreställningar och andra nöjesevenemang snart nog överhanden och blev omsider också logens undergång. Friska Viljor efterföljdes av en annan nykterhetsloge, som blev tämligen kortlivad även den.
Efter det förhyrdes lokalen av några teaterbitna ungdomar, som anordnade teateraftnar här. Och just här hölls också år 1904 det allra första av de sammanträden, som ledde fram till grundandet av Östergötlands Folkblad året efter.
Denna del av Trångsundsgatan försvann således, tillsammans med så mycket annat, i samband med den stora omstöpningen i början av det här århundradet.
Frågan om att reglera och modernisera den urgamla stadsdelen hade då stötts och blötts i kommunala organ i åtminstone 30 års tid. De hygieniska förhållandena i kåkgyttret ansågs vara under all kritik, och varje liten brand kunde alltför lätt utvecklas till en katastrof.
Det nya seklet krävde nya förhållanden och den 28 april 1904 tog Norrköpings stadsfullmäktige det slugliga beslutet om den stora omdaningen.
Ett antal fastigheter köptes in, husen revs och 12 meter bred drogs sedan Garvaregatan fram till Västgötegatan. Sedan byggdes de nya stora fabrikerna längs den nya Garvaregatan. En helt ny tidsålder var inne.
Och därmed försvann otidsenliga gamla kvarter, där det bland anhopningen av åldriga kåkar kunde levas ett liv som för tanken till gamle Bellman och hans värld. Inte minst om lördagskvällarna kunde det gå ljudligt till mellan husraderna.
Längst uppe i Trångsundsgatans backe låg en liten danssalong. En gång, har det berättats, hade ”finkeldoftande oroselement” samlats därutanför en danskväll.
När de nekades komma in ilsknade de till och kastade in föremål genom fönstren på de dansande. Några av dessa rusade då ut på gatan, varefter en veritabel batalj följde i de omgivande mörka gränderna. Sådant hände även dåförtiden.
Nedre delen av Trångsundsgatan, med Strömmen till höger.
Då kring sekelskiftet hade Augusta Blomqvist en liten livsmedelsaffär här.
I våra dagar återstår ingenting av det gamla Midtina. Utom då, möjligen, den lilla sträckning som tar sin början med trappstegen som nerifrån Garvaregatan leder upp till Mäster Påvels gränd.
Faktiskt så bär denna lilla stump fortfarande, efter alla dessa år, namnet Trångsundsgatan. Även om det nog inte är så många, som känner till den saken. De gatuskylt, som placerats på byggnaden där, har nämligen täckts över med en fönsterlucka som fästs i det läget och som inte låter sig rubbas.
Allt som syns av denna gatuskylt är därför ett ”T”. T som i gamla Trångsundsgatan. Och detta T är, i stort sett, vad som nu återstår av det sägenomspunna, uråldriga Midtina-Trångsund!
Ur artikelserien Återblicken av Jan Nordström. Folkbladet den 22 januari 1994.
