Lilla Lund, Drags arbetarbostäder från 1864, här på ett fotografi från 1909. Detta var under en lång följd av år mönsterbostäder, med en standard vida utöver vad arbetarna i Norrköping normalt kunde påräkna.

Lilla Lund! En bekant vy för de flesta gamla Norrköpingsbor, även om den sedan över 20 år förpassats ur stadsbilden.
Låt oss se. Vi befinner oss ungefär vid den nuvarande begravningsplatsen för husdjur. Vänsterut ligger – då som nu – Matteuskyrkan och däremellan kyrkogården. Högerut nedanför Åbackarna virvlar Motala ström fram.
Vägstumpen till vänster fortsätter bortåt i Dragsgatan, och bakom Lilla Lund har vi Plankgatan, fängelset och Drags fabriker. Lilla Lund låg, där stadens utkanter övergick i den år 1895 på direktör Philipsons bekostnad iordningställda Folkparken, en väldig grönskande oas utanför fabriksstadens dammiga och rökiga tegelöken.

Fotografiet är från 1909. Lilla Lund hade då under några årtionden varit ett av stadens välbärgade styresmän gärna förevisade mönsterprojekt: en välgörande kontrast till det normala eländet i Norrköpings arbetarbostäder. Uppfört år 1864 för Dragsarbetarna av företaget ett slags radhus med tillhörande täppor, beskrivet som ett mellanting mellan hyreskasernen i staden och villan i förstaden.
De båda små husen omedelbart till vänster om Lilla Lund (det ena bakom det andra, något skymt) inrymde tvätt- och bagarstuga till hyresgästernas disposition. Och i huset längst t v på bilden bodde Norrköpings stads förste parkvakt.

Johan Fredrik Olsson hette han, och vi kan betrakta honom närmare på den andra bilden, där han står vid Strömmen nedanför Åbackarna i kretsen av de sina. ”Parkvakt” står det också mycket riktigt på skärmmössan. Denna Olsson var en man med myndighet, en respektingivande gestalt som Stig Wickström och de andra grabbarna från Dragskvarteren alldeles i närheten nogsamt aktade sig för.
Stig Wickström berättar, gärna om honom, en stor, lång gubbe, som ingen tordes vara uppkäftig mot. Ibland när man hölls och klättrade i Folkparkens träd kunde man plötsligt, inte olikt en blixt, förnimma hur det blänkte från emblemet på myndighetsmössan när den långe vakten var i raskt antågande. Då gällde det att försvinna, och det illa kvickt.
– Jo, jag minns, säger Wickström. Jag minns, hur han slog med lie i Åbackarna och hans fru gick efter och räfsade. Han gick med sin lie i hela parken. Hela Folkparken hade han.

I Lilla Lund bodde mest textilarbetare från Drags. Det bodde bl a (visar oss Norrköpings inkomstkalender för 1912) två färgeriarbetare, två ruggare, tre spinneriarbetare, en limmästare, en järnarbetare, en tyglagerska, en kusk, en eldare, en timmerman, en väverska, en ingenjör, en beredningsarbetare, en trädgårdsmästare, en nattvakt, en limmare, en filare och en modellsnickare.
Bäst tjänade ingenjören med en årsinkomst på 2010 kr, följd av limmästaren med 1950 kr, och eldaren med 1830 kr.
Ringaste inkomsten noterade en väverska, som detta år tjänade 840 kr. Stort fetare var det inte för ruggaren med 850 kr. Bland de lågavlönade återfinner vi också vår vän parkvakten, småpojkarnas skräck, med sina 900 kr det året 1912.

Som ung, kanske på 1920-talet, hörde Stig Wickström de gamla i huset berätta, att det tycktes ha varit något slags skola i vindsvåningen förr i tiden. Hans betydligt senare efterforskningar har bekräftat att så också var fallet. Av uppgifter från bl a skolrådets protokoll och folkskoleinspektörens årliga redogörelser framgår, att det bedrevs folkskoleundervisning i vindsvåningen på Lilla Lund åren 1865-81.
Det fanns i denna vindsvåning tre skollokaler, en läsesal, ett litet bibliotek. Dragsarbetarnas barn hade företräde. Undervisningen upphörde 1881, dels på grund av att lokalerna ansågs alltför kalla och dragiga, dels därför att flera nya folkskolor tillkommit i Norrköping åren kring 1880.
Stig Wickström har tagit reda på att vid mitten av 1870-talet ledde folkskolläraren Gustaf Wilhelm Lundström här en minimikurs för barn, som fyllt 12 år men redan börjat på fabrik. Dessa 12-åringar arbetade, visar Wickströms efterforskningar, tvåskift på Drags 8-14 och 14-20. I anslutning därtill var deras folkskoleundervisning förlagd till 8.30-11.00 respektive 14.00-16-30.

Det är antagligen svårt att föreställa sig hur det kändes för dessa barn att med dryga arbetsdagar och ofta långa skolvägar dagligen slå sig ner i skolbänken för att traggla med bibliskan och katekesen på den tiden ännu det viktigaste för överheten att slå i barnahuvudena.
Vid denna tid drevs i riksdagen krav på att barn inte skulle få anställas i fabriksarbete, förrän de inhämtat i folkskolestadgan föreskrivna minimikunskaper. En förordning härom tillkom år 1881, men blev aldrig effektiv. Först år 1900 och definitivt år 1912, sattes stopp för skolbarns fabriksarbete.
Lilla Lund med dess arbetarbostäder skulle stå kvar där i gränsmarkerna mellan stadsbebyggelsen och Folkparken i ungefär 100 år. Omkring år 1960 revs så slutligen Lilla Lund.

Parkvakten Johan Fredrik Olsson, med bl.a. hustru, barn och föräldrar. Han var född 1859, bilden bör vara från sekelslutet. Sysslan som parkvakt inrättades antagligen år 1895. Familjen bodde i huset längst t.v. på den stora bilden, där också Johan Fredrik Olsson växte upp. Fadern, som ser så klurig ut på bilden, arbetade då på dåvarande Lilla Lunds gård. Han hade också ansvar för en stadsägd sandgrop ett stycke bort.

Ur artikelserien Återblicken av Jan Nordström. Stig Wickströms Norrköpingsbilder. Folkbladet den 6 juli 1983.