Stadens gamla rådhus några år in på 1900-talet. Till höger därom häll Oscar Ohlsson till, förgyllare och glasmästare. Fotografiet finns i byggnadsnämndens arkiv.
När nu Norrköpings imposanta rådhus är i full färd med att 75-årsjubilera kan man ju alltid passa på att berätta om, hur det tog sig ut där på platsen dessförinnan. Nämligen – så här! Den stora byggnaden på vår bild är det gamla rådhuset, invigt 1734 och rivet 1906 för att bereda plats åt sin betydligt pampigare efterföljare.
Fotografiet togs några år in på det nya seklet, inte så långt före rivningen. Här ser vi såväl cykel som hästtransport, och här har folk stannat till i samspråk fram för sitt snart uttjänta gamla rådhus.
Historien om detta rådhus visar åskådligt, hur stadens tyngdpunkt skiftade plats genom århundradena. Ja, byggnadens själva tillkomst var ett uttryck för just en sådan förändring. Gamla torget hade av hävd varit Norrköpings rättstorg, tillika dess främsta handelstorg. Emellertid beslöt stadens styrande efter ryssarnas härjningar av år 1719 att låta uppföra det nya rådhuset vid Tyska torget.
Dittills hade den platsen varit handelstorg och kyrktorg, nu blev den också stadens förvaltningscentrum. I rådhusets stora sal sammanträdde borgarna. Polisgård och stadshäkte uppfördes strax intill.
Hit till Tyska torget koncentrerades nu en stor del av stadens offentliga och kommersiella liv. Här fanns Tyska kyrkan, men här fanns dessutom såväl krogar som Egges berömda teater. Torgets omgivningar blev allt mer attraktiva, och bemärkta ståndspersoner såg till att skaffa sig tomter i grannskapet. Vid Saltängsbron uppfördes slakthuset. Där låg även fisktorget, med hamn för fiskebåtarna.
1769 fick Tyska torget uppleva sin dåtida höjdpunkt. Det året samlades Sveriges riksdag i just i Norrköping, varvid torget tillfälligt döptes om till Riddarhustorget och kyrkan fick tjänstgöra som plenisal och riddarhus. I rådhuset höll samtidigt borgarståndet till.
Men redan vid den här tiden började, så sakteliga, stadens tyngdpunkt att glida iväg från Tyska torget, och över till Saltängstorget (ungefär nuvarande Karl Johans park). Där uppfördes också, under 1800-talets första år, stadshuset och där tillkom vidare vartefter bland annat gästgivaregård, skjutsinrättning, teater och ridhus.
Stadens rådhus hade redan vid sin invigning år 1734 befunnits vara i minsta Jaget, och denna litenhet blev med åren till ett alltmer besvärande problem. Därför diskuterade också det styrande borgerskapet under 1790-talet ingående att samla ihop de utspridda offentliga angelägenheterna i ett nytt och betydligt större rådhus.
Dock beslöts år 1797 att frågan skulle få vila en tid, något som också – sannerligen! – blev fallet. Inte förrän nära ett sekel senare skulle saken åter aktualiseras! Och Norrköpingskrönikören Fredrik Hertzman klagade in på 1860-talet över att ”själv är den nu mer, efter två tredjedels sekels förlopp, knappt mer än ett dunkelt minne, frågan om, ett nytt rådhus.”
Men år 1890 togs, omsider, den gamla rådhusfrågan åter upp. Och nu skulle det börja hända saker. Om det nya rådhusbygget, som nu kom till stånd, berättade vi närmare i en artikel den 26–11. Men här på vår bild ser vi ännu det gamla rådhuset, rivet i oktober 1906 som ett led i omskapandet av Tyska torget till ett modernt storvulet centrum för den framåtsträvande staden.
Jan Nordström
(Återblicken i Folkbladet 1985-12-14)
