Löfstad är känt sedan 1400-talet. Under 1600-talets förra del utökades godset betydligt av fältmarskalken Axel Lillie, som lät påbörja det nuvarande slottet 1637. Redan under byggnadstiden förändrades slottet så att huvudbyggnaden förlängdes vid gavlarna och flyglarna gavs två tornliknande tillbyggnader. Först omkring 1660 kunde byggherren flytta in. Huvudbyggnaden var tre våningar hög, flyglarna en våning lägre förutom de avslutande tornen. Fasaderna smyckades av dekorativa målningar, bl. a. krigarfigurer; fragment av dessa togs fram på södra flygeln vid en renovering 1957.
Löfstad ärvdes av sonen Axel Lillie d.y. som uppdrog åt murmästaren Mathias Spihler att bygga om slottet. En första förslagsritning fanns klar 1673. Till stor del berörde ombyggnaden interiörerna, som fick en påkostad inredning med gyllenlädertapeter, vävda tapeter mm. Utvändigt fick slottet ett högt säteritak med svängt undre fall. Åt gårdssidan byggdes ett trapphus, krönt av en lanterninförsedd kupol.
År 1750 eldhärjades Löfstad. Främst drabbades huvudbyggnaden och norra flygeln. Vid återuppbyggnaden, påbörjad samma år, fick slottet sitt nuvarande utseende. Från 1600-talets mitt härrör dock sandstensfrisen mellan andra och tredje våningen samt flyglarnas skulpterade portaler; från 1600-talets senare del märks trapphuset. Från 1700-talet är det relativt flacka brutna taket, rusticeringar i puts m.m. Slottet ägdes då av Axel von Fersen d.ä.
Magasins- och stallbyggnaden som begränsar den nedre borggården uppfördes 1783. Den engelska parken nedanför slottet anlades omkring år 1800 av grevinnan Sophie Piper. Här reste hon 1813 på en holme i dammen ett monument över sin bror, riksmarskalken Axel von Fersen d.y., som mördades 1810.
Källa: Byggnadsminnen 1978-1988 – Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690, Riksantikvarieämbetet, Uppsala 1989
(Foto: Västgöten/Wikimedia Commons CC BY-SA 3.0)
