Sommaren 1924. Längst ut till höger murar borgmästare G. A. Björkman första stenen till lasarettsbygget. Mannen nedanför trappan är Bo Ekelund, civilingenjör vid Armerad Betong och för övrigt Svenska Idrottsförbundets ordförande 1924-35. Tredje mannen från vänster upp på trappan är Nils Sjöström, ledamot av lasarettsbyggnadskommittén med mera och historisk därigenom att han 1906 blev den första socialdemokraten i Norrköpings stadsfullmäktige. Till höger om honom överläkare Nils Hellström, som bl a skrev grundläggande arbeten om Norrköpingslasarettets historia och som några år senare skulle bli generaldirektör för medicinalstyrelsen.

Här ute på denna landsbygd – åker, äng, landsvägen som försvinner i fjärran – murar, borgmästare G. A. Björkman första stenen till stadens nya bygge.
Det var inget litet bygge. Mellan åren 1924 och 1926 uppfördes det nya lasarettet. Det färdiga resultatet finns till beskådan på den undre bilden.
Därmed flyttade Norrköpings lasarett från Strömbacken – nuvarande Statens skola för vuxna – till Krogaregärdet, som platsen hette. Det nya lasarettet var, vad annars, en kompromiss. Den medicinska sakkunskapen uppges ha varit missbelåten med alla prutningarna under projektets gång.

Men om nu läkarna hade sina säkert berättigade klagomål, så betyder det inte så särskilt många missnöjda. Antalet läkare vid lasarettet år 1926 var nämligen – tio!
Det nybyggda lasarettet bestod av en medicinsk avdelning för vuxna och en för barn, en kirurgisk avdelning, en BB-avdelning samt en isoleringsavdelning – summa 248 vårdplatser.
Överläkarna var fyra, de högst betalda hade 9 000 kr om året i grundlön.
Lasarettet hade vidare 19 sköterskor med varierande löner. Avdelningssköterskornas låg i allmänhet mellan 1 200 och 1 300 kr.
Det fanns åtta undersköterskor, 32 sjukvårdsbiträden med något över 600 kr per år och fyra nattsköterskebiträden. Fler var det inte.

Men med tiden skulle ju lasarettet byggas ut avsevärt. Av den öppna utsikten från söder mot det nyuppförda lasarettskomplexet (undre bilden) skulle snart inte mycket återstå.
Där framför har nu den nya huvudentré tillkommit och högerut de stora blocken för kvinnoklinik och BB. Någonstans i förgrunden ligger numera sedan länge infektionskliniken och psykiatriska kliniken.
Efterhand tillfördes lasarettet olika specialiteter. Ögonklinik, ortopedisk klinik, hudklinik, reumatologisk klinik, öron-, näs, och hals med mera om numera tas för givet har egentligen inte existerat särskilt länge i Norrköping.

Trappan som de åtta herrarna stegat uppför är än i dag lätt identifierbar, där den leder uppför stora entrén från Södra Promenaden.
Ett, två, tre, fyra, fem steg – och så är man uppe på avsatsen med entrédörren till jättebyggnaden. Ovanför själva grunden tar tegelstenar vid, däribland den som borgmästare Björkman satte dit sommaren 1924.
Men utsikten mot landsbygden och Gamla Övägen, den försvann för alltid.

En vy av år 1926, från landsbygden och in mot stadens utkant med det uppförda lasarettet vid Södra Promenaden. Fotografen bör ha stått ungefär vid Såpkullen. Hela blickfältet skulle med tiden byggas igen, och det grundligt.

Ur artikelserien Återblicken av Jan Nordström. Folkbladet den 11 februari 1984.