Längs med Gamla Rådstugugatan ligger denna mycket fina byggnad uppförd omkring 1804 av byggherren och fabrikören Petter Swartz. Byggnaden har delvis fungerat som bostad till företagets ledare och detaljhandel i bottenvåningen.

Snusaffar

Kvarteret Knäppingsborg i sin helhet har under perioder skiftat namn men det ursprungliga namnet på detta kvarter var Nya Strömmen. Namnet kommer troligen från att det under 1700-talet varit översvämningar och att tomten då delvis blev till en holme. Den vattenfåra som skiljde dem båda tomterna åt kan då ha fått namnet Nya Strömmen.

I början av 1950-talet såldes hela kvarteret av AB J G Swartz till Axel Wenner-Gren som planerade att riva alla byggnader inom kvarteret och istället ersätta dem med en 14-våningars kontorsbyggnad där man planerade att skapa ett imperium som skulle tillverka minidatorer och snabbtelefoner.

Huset består av tre våningar och fasaden består av gul slätputs på tegel. Stommen är av trä. Taket är flackt och består av svart falsad plåt. I samband med den fina omdaning som detta kvarter genomgått under de senaste åren har den ursprungliga dörröppningen mot Gamla Rådstugugatan återigen öppnats upp och lokalerna innehåller idag en butik. I byggnaden finns även välbevarade lägenheter med brädgolv, listverk, lite högre i tak och enstaka stuckaturer. Vissa fönster i bottenvåningen är äldre än själva huset och kan dateras 1700-tal. Sockeln består av naturstensblock. Portdörren, med ingång via portiken, är av äldre karaktär med en glasruta med slipat glas och spröjs.

På sidan av huset finns två murar med en järnsmidesgrind som är i mycket gott skick.

Trapphuset består av en kalkstenstrappa som tidigare varit täckt med någon form av heltäckande matta. Lägenhetsdörrar är av äldre karaktär med ådringsmålning. Lägenhetsentréerna varierar i utförande men har alla ådringsmålning. Ledstången i trappan består av järnsmide.

Byggnaden är mycket värdefull och fastighetsägaren har genom renoveringen gjort huset till en liten pärla i stenstaden.

Byggnaden dokumenterades år 2005 av Daniel Hörnestam.