Garvaregatan, sådan den tog sig ut fram till sommaren 1905. Bakom oss har vi korsningen med Bredgatan. Ett stycke fram i bilden når Garvaregatan sin dåtida ände i korsningen med den vindlande lilla Trångsundsgatan, där Bergströms hovslageri höll till inne på gården. Till vänster trähusen som hörde till den Bolinska gelbgjutar-gården. Framme till höger låg Frälsningsarméns ångkök. Fotografiet är från år 1900. Båda fotografierna på sidan tillhör Frida Moberg-samlingen i Byggnadsnämndens arkiv, förvarat i Stadsarkivet.  

Här har vi, tagit de första stegen in i sekelskiftets Midtina, in i den mycket gamla stadsdel som sedan inte skulle finnas kvar så länge till.
Kullerstensgatan på den övre bilden är forna tiders Garvaregatan, sådan den tog sig ut innan den förlängdes bort till Västgötegatan. Vi har lämnat den dåtida korsningen med Bredgatan bakom oss och traskar nu den gamla Garvaregatan fram, med sikte på dess abrupta avslutning borta vid det med en öppning försedda planket.
Just där borta korsades också Garvaregatans själva ände av den i föregående Återblicken omnämnda Trångsundsgatan, som – vindlande genom dessa uråldriga kvarter – sträckte sig vidare ner mot Strömmen och, efter en rejäl sväng, också längs med denna fram till Västgötegatan.

De gamla trähusen till vänster på den övre bilden var rödmålade när det begav sig. Med adressen Garvaregatan 2 och 4 och med inkörsport emellan ägdes de på 1880-talen av en gelbgjutare Bolin. I folkmun talade man därför om den Bolinska gården.
Denne Bolin lät längs Trångsundsgatan, ner till vänster i bildens bakgrund, uppföra ett mindre stenhus där han inrymde sin gelbgjutarverkstad.
Ett gammalt tidningsklipp berättar om hur små pingelklockor till slädar då stod uppradade i fönstren där, tillsammans med diverse annat metallgods. Vintertid ljöd då allt som oftast munter bjällerklang längs Norrköpings gator.

Rakt fram i bilden öppnar sig en gård bakom ett plank. Av skylten ovanpå planket kan utläsas att här bedrev veterinären Axel Bergström verksamhet.
Närmare bestämt hade Bergström här, med adressen Trångsundsgatan 23, ett hovslageri – från vilket signaturen Göj, Gösta Janzon, hade en del att förtälja i en ÖF-artikel införd 1946.
På Bergströms gård var det, skrev Göj, liv och rörelse alltifrån arla morgonen till sena kvällen. Att vara hovslagare var, i denna tidsålder före automobilen, ett heltidsjobb och mer därtill.
Hit till Trångsundsgatan 23 kom stadens åkare likaväl som bönder från landet för att få sina hästar skodda. Och betjänas skulle de, hur sent de än dök upp.
Någon övertidsersättning var det givetvis inte tal om, sådan välfärdslyx var ännu inte ens påtänkt. Men däremot kunde den senkomne mycket väl bjuda på en sup som ett extra tack, eller kanske till och med låta skicka ner en kruka till det närbelägna Ångbryggeriet efter öl.
Göj berättar också om en gammal gumma Santesson, som bodde på hovslagargården och som drev ett litet hembageri.
Gumman gjorde knäck, bakade pepparkakor samt något som kallades för ”studenter” och som hon sålde för två öre. Ungarna på väg till skolan köpte sig gärna en ”student”, när nu pengarna räckte till.
Annars kunde man nöja sig med ett stycke knäck, som inte betingade mer än en ettöring.

På den nedre bilden blickar vi mot de gamla kvarteren nerifrån strömsidan. Det är även här något av åren kring sekelskiftet, före Garvaregatans framdragande och de stora fabriksbyggena där på platsen.
Vi ser Bredgatans backe ända nere vid vattnet. Byggnaden med skorstenen i mitten av bilden inrymde Malcolms ångtvätt, av obekant anledning i folkmun kallad Kalifornien.
Själv bodde föreståndarinnan, änkan Malcolm, i bostadshuset snett ovanför till höger, i korsningen mellan Bredgatan och Garvaregatan.
Det huset kallades för Olsénska gården efter en tidigare ägare, tillika den siste kamrern på Norrköpings ullkontor. Till tomten hörde en trädgård på sluttningen ner mot Strömmen. Den uppges ha varit vacker på sin tid.
Så såg det ännu ut kring det senaste sekelskiftet. Ännu levde då det gamla Midtina.

Gamla Midtina från strömsidan 1901. Till höger ser vi Bredgatan sträcka sig ända nertill Strömmen I ett litet trähus till vänster bodde en snickare Kock. Byggnaden med skorstenen är Malcolms ångtvätt. Till höger därom den Olsénska tomten, dit en prydlig trädgård i sluttningen hörde.

Men snart nog skulle nu följa den stora omstöpning, som tog sin början med Garvaregatans framdragande år 1905. Och med bebyggelsen på våra gamla bilder gick det då så här:
För att börja med vyn nerifrån Strömmen så byggde Nyborgs under åren 1906-07 sin nya stora fabrik omedelbart till vänster om Ångtvätten, där som på bilden återfinns något slags skjulliknande trälänga.
Tvätten fanns dock kvar ytterligare några år, fram till dess att Törnell & Ringström 1910 uppförde sin fabrik vid Strömmen vägg i vägg med Nyborgs.
Efter en stor tillbyggnad år 1920 sträckte sig sedan Törnell & Ringströms fabriksdomäner hela vägen nerifrån Strömmen och upp till Garvaregatan.
Inför det tillbygget revs änkan Malcolms bostadshus, liksom också de gamla trähusen i den f d Bolinska gården på den övre bilden.
Dessa hade då redan i många år varit i Törnell & Ringströms ägo och använts dels som bostäder, dels som portvaktsstuga. Men mot slutet av 1910-talet var således deras saga all.

Vid det laget var också den gamla hovslagaregården redan borta sedan länge. Efter stadsfullmäktiges beslut i april 1904 revs bebyggelsen, som stod i vägen för Garvaregatans förlängning, under sommaren och hösten 1905.
Gamla Midtina revs undan, det ena huset efter det andra. Mot slutet av 1910-talet var det knappast någonting som återstod av miljön på våra gamla bilder.
Med ett endaste undantag. Borta i korsningen med Trångsundsgatan läser vi på skylten till höger texten ”Ångkök”. Detta var Frälsningsarméns ångkök, som lyckades undgå förgängelsen betydligt längre än den övriga bebyggelsen.
Ångköket fanns kvar rätt långt fram i tiden och är ännu ihågkommet av mången. Om den inrättningen ska vi berätta en del i nästföljande Återblicken

Ur artikelserien Återblicken av Jan Nordström. Folkbladet den 8 januari 1994.