Under andra halvan av 1800-talet växte Nya staden fram på Östra Såpkullen och Adelsgärdena mellan Södra Promenaden och stadsgränsen (vid nuvarande Albrektsvägen). Den första bebyggelsen låg i kvarteren kring Nelinsgatan (då kallad Storgatan) och Askebygatan (Allégatan) vid Södra kyrkogården. Till skillnad från de norra förstäderna var Södra förstaden planlagd ända början och bebyggelsen reglerad.
De äldsta kvarteren har namn efter fåglar, men det är oklart när dessa namn fastställdes. De finns första gången med på en stadskarta från 1906. När resten av Söderstaden planlades fick kvarteren namn dels med lokal anknytning såsom Adelsgärdet, Kolonien och Röda Lacket, dels efter ”benämningen på de arbetskrafter, som vid bebyggandet av ifrågavarande område bliva behövliga” såsom Arkitekten, Byggmästaren och Muraren.
När gatorna fick officiellt fastställda namn 1911–1912 hämtades dessa genomgående från gruppen ”märkesmän i stadens historia” och främst då sådana som gjort donationer till staden. Namngruppen kom sedan att användas till de flesta gatorna i stadsdelen men senare premierades även kulturhistoriska gärningar.
På en stadskarta från 1906 återges en beslutad, men inte genomförd, stadsplan för Södra förstaden och den omfattar även gatunamn, till exempel Vasagatan, Prinsessgatan, Majorsgatan, Polhemsgatan, Bråvalla torg och De Geers platsen.
